Jag en “Bali-Bule” - Att Hedra Lokala Traditioner

Här på Bali firades nyligen Galungan & Kuningan, en av de allra viktigaste religiösa högtiderna för det balinesiska folket. Veckorna innan dessa tio dagar av firande pågår febrila förberedelser - att skapa offergåvor, laga mat, samla familjer och tillverka och resa ikoniska penjors. De höga vackert dekorerade bambustängerna som kantar vägarna som symboler för tacksamhet, välstånd och harmoni mellan människorna, naturen och det gudomliga. Enligt trossystemet återvänder avlida förfäders andar till jorden för att återförenas med sina familjer och skydda dem från onda krafter. Och efter tio dagar när Dharma (det goda) har besegrat Adharma (det onda) firas deras återfärd till de högre sfärerna.

Den balinesiska hinduismen är unik - så rik på skönhet, symbolik och daglig hängivenhet. Kvinnorna gör varje morgon sina offergåvor canang sari (små korgar av kokosblad fyllda med färgstarka blomblad) och välsignar hem, butiker och tempel. Året är fyllt av ceremonier: vid nymåne, fullmåne, speciella dagar tillägnade gudomar som Saraswati och Shiva, liksom dagar dedikerade för säd och grödor, boskap och även metallföremål som bilar och motorcyklar. Och förstås den kanske största högtiden Nyepi, Silent Day, som också är det balinesiska nyåret. Därtill kommer familjeceremonier och ritualer för bröllop, tandfilning och kremering. Balineserna klär sig i sina vackra ceremoniella kläder och samlas med familj, vänner och grannar för tempelbesök och stora processioner på bygatorna. Det är de här människorna och deras traditioner som gör Bali så unikt och så speciellt.

Att vara en bule, som vi utlänningar kallas här, är verkligen ett privilegium. Balineserna är generösa och välkomnande och bjuder in oss att ta del av de traditioner de är så hängivna till. Och många av oss deltar med tacksamhet, även om vi inte delar samma trosuppfattning. Under åren har jag blivit inbjuden till balinesiska bröllop, husvälsignelser, tempelbesök och melukats (vattenreningsceremonier) och jag har alltid känt att det är en stor ära. Vi bules visar respekt genom att också bära de lokala ceremoniella kläderna. Som kvinna bär jag sarong, kebaya (spetsblus) och sash (midjesjal), och männen bär sarong, skjorta, sash och den traditionella huvudbonaden udeng.

Det sägs att man som balines spenderar minst hälften av sin inkomst på religiösa och traditionella åtaganden. Deras hängivna livsstil präglar djupt atmosfären på Bali och hur ön upplevs av oss besökare. Denna energi av hängivenhet, ödmjukhet och tacksamhet får oss att känna oss välkomna, avslappnade och mer i kontakt med oss själva och våra hjärtan.

Ibland känns det som att vi lever parallella liv här - sida vid sida med balineserna, som är de verkliga ägarna av platsen, kulturen och traditionerna. Bali är helt beroende av turism och de pengar som besökare för med sig, vilket skapar arbetstillfällen och möjligheter. Och de accepterar oss och behandlar oss vänligt, då de upplever de flesta bules vänliga och respektfulla - även om det naturligtvis finns rötägg med. Men jag är säker på att de ibland skakar på huvudet och tänker “bules är galna”, när de ser beteenden de inte kan relatera till. Och jag kan föreställa mig att de ibland önskar att de kunde vrida tillbaka klockan till en tid med färre turister och expats, så att de bättre kunde bevara sin genuinitet och skydda naturen från föroreningar, överbyggnation och alla nya hotell som följer i massturismens spår. Men trenden fortsätter - förra året ökade turismen med tio procent. Jag önskar verkligen den bästa möjliga framtiden för Bali och dess folk, och att det unika, vackra, och heliga kan bevaras och skyddas.

Bali - eller “Mama Bali”, som vi ofta kallar henne - anses i ett esoteriskt sammanhang vara en av världens starkaste kraftplatser med en mjuk, läkande och närande feminin energi. Vi ser henne som en stark, kärleksfull och omfamnande moder - men hon kan också vara sträng och krävande. Många som kommer hit blir först förälskade i naturens skönhet och människornas värme och känner sig mottagna av den kärleksfulla sidan av Mama Bali. Men det kan också vara det motsatta: denna moderliga energi kan framkalla tuffa utmaningar, både fysiska, mentala och emotionella. 

En del besökare som möter sådana prövningar - som till exempel “Bali Belly”, insektsbett, mardrömmar, uppväckta trauman - åker härifrån och känner att de aldrig vill återvända. Andra, som stannar och möter sina problem, draman och trauman, kan förvänta sig djupa inre resor, stora lärdomar och insikter som belöning - även när det känns som “tough love”. Och tro mig, mitt Baliliv har inte bara varit “sunshine & roses” i paradiset. Jag har varit allvarligt sjuk och kroppsskadad, känslomässigt förkrossad, genomlevt hjärtesorg och livskriser. Men i efterhand inser jag hur dessa utmaningar fått mig att växa och utvecklas. Och jag tror verkligen att vi aldrig får mer än vi kan bära.

Jag försöker vara en ödmjuk bule. Visa kärlek, omsorg och respekt för mina balinesiska bröder och systrar och för deras land. De berikar mitt liv med sin vänlighet, hängivenhet och sin stora generositet - och jag är djupt tacksam för mitt vackra Bali-liv. Inspirerad av de balinesiska ceremonierna har jag skapat min egen lilla tacksamhetsritual varje morgon. Jag placerar ut balinesiska “offerings”, färska blommor och rökelse utanför mitt hus och tackar Mama Bali, markens skyddsandar, min hyresvärds familj, mina grannar, mina husdjur, mina vänner och balineserna i allmänhet. Att väcka känslor av ödmjukhet och tacksamhet ger mig en sån underbar start på dagen.

Vad är du tacksam för i ditt liv?

Vad får dig att känna ödmjukhet och hängivenhet?

Kan du se det vackra i andra människor och kulturer som skiljer sig från dig och din värld? Hur visar du det?

Med tacksamhet,

Agneta