Nytt År och Nya Möjligheter - Vem Bryr sig om Visitkortstitlar?

Ett nytt år har precis börjat och optimism och möjligheter spirar. Så skönt att få göra bokslut över året som gått, att lämna det som varit och öppna upp för vad som känns som ett blankt, vitt blad. Kravfyllda nyårslöften, som ändå inte överlever de första månaderna - det har jag slutat med. Det känns viktigare att känna in vad jag vill ska hända - vilka förändringar vill jag se i mitt liv, vem vill jag vara, vad vill jag känna och vad kan jag dela med mig av. Så min årsvision innebär i korthet att jag vill bjuda in och manifestera bättre hälsa, mer finansiella resurser, resor, upplevelser och djupare gemenskap. Jag vill känna mer sinnesro, tillit, livsenergi, kärlek, lättsamhet, glädje och självförverkligande. Att vara mer hängiven, medkännande, uppskattande och kärleksfull. Utan listor som bockas av, krav på genomförande och dåligt samvete för det som inte blir gjort. Det har jag haft mer än nog av i mitt ”tidigare” liv!

När jag undertecknade avtalet som innebar att jag förde över min affärsverksamhet till min efterträdare, så gjorde jag samtidigt en fysisk manifestation av mitt nya liv. Jag tog ett visitkort och strök över alla titlar med rött och skrev istället ”Life Designer & Free Soul”. Och det kändes i hela kroppen att detta - företaget och mina titlar på visitkortet - var ett avslutat kapitel i mitt liv. Och under de åtta år som gått har jag aldrig någonsin återgått till min gamla profession. Det kändes helt omöjligt - motståndet var alltför stort.

Mina första år på Bali innebar en övergång från ett välkänt och invant liv till ett nytt och oprövat. Jag var extremt trött och utarbetad, ville bara vila, återhämta mig och låta mig uppfyllas av livet här och nu. Ville absolut inte jobba mer - jag var till och med länge allergisk mot själva ordet ”business”, som gav mig stresspåslag. Så jag tackade vänligt men bestämt nej till fortsatta förfrågningar om konsultuppdrag inom mitt gamla område - även om de hade gett en bra slant. Några smickrande erbjudanden från vänner här dök också upp - men även dessa kunde jag lätt motstå.

Min motvilja mot arbete till trots, så kändes ändå min tidigare jobbidentitet viktig. Jobb, prestationer och eftersträvad framgång hade ju varit en så stor del av mitt liv. Mitt ego ville gärna visa upp mitt förflutna track record och känna sig lite stolt och märkvärdig, som jag brukade när folk därhemma ställde den obligatoriska inledande frågan: ”Vad jobbar du med då?” Men det fick inte chans till det - ingen här verkade vara det minsta intresserad av min dåtid och tidigare karriär!

När man ytligt träffar balineser, som till exempel arbetar på restauranger och span, så vill de gärna ställa frågor. Här är några vanliga: ”Where you come from?” ”How long you in Bali?” ”You have family?” ”You married?” Och när jag svarar no, no på de sista: ”Oooohhhhhh…” - med ett tonfall som kan avläsas som ”stackars dig”, då de har svårt att förstå att man kan välja en annan livsstil. Frågorna kan av västerlänningar uppfattas som nyfikna och näsvisa, men det är deras sätt att visa sig artiga och intresserade, och att få träna engelska. Men jag tror aldrig någonsin att en balines har frågat mig vad jag jobbade med i mitt hemland.

En lika generaliserad bild av vanliga inledningsfrågor från den medvetna och spirituella expatgemenskapen, som lever mer här och nu, skulle kunna vara: ”What brought you to Bali?” ”What’s alive in you now?” och ”What’s on your horizon?”. Och möjligen: ”What are you doing here?” Men sällan eller aldrig frågar någon om bakgrund, livshistoria, yrke, tidigare karriär, civilstånd eller liknande. Det kändes väldigt frustrerande i början… men på samma gång riktigt befriande.

Vem är jag utan mitt gamla liv? Utan mitt jobb, mitt hem, familj, vänner, gamla liv och livsstil? Samtidigt som det var en slags identitetskris med förvirring och frustration över att ingen överhuvudtaget brydde sig, så var det en möjlighet att bygga upp något helt nytt. Att gå djupare inom mig själv och hitta en förändrad identitet som kändes mer uppfyllande och självförverkligande. Att hitta egenskaper, talanger och intressen som legat djupt dolda och undanträngda under stor del av livet. Som till exempel min känsla för det som är vackert och skapande med blommor, som blev min Mandala Queen-identitet - och något som verkligen bejakade min själ.

Jag har funderat en del på de vägval jag gjort som lett fram till var jag befinner mig idag. Slingriga vägar med en del återvändsgränder - ibland medvetna val, ibland omedvetna eller inga val, som ju också är ett val. Hur dessa val format mig och bidragit till den person jag är idag. Ständiga val mellan olika möjligheter, och därmed oändliga byten av tidslinjer, för en fram till den man är och den situation man lever i just nu. Det kan förvisso vara intressant att spekulera i hur livet kunde ha sett ut om vissa val hade varit annorlunda… men jag känner full tillit till att mitt liv utformats som det var meningen. Och att det finns synergi och omedveten medvetenhet bakom alla livsval.

Vad ville du bli när du blev stor? I tonåren ville jag bli journalist, psykolog eller reklamman. Och vad blev jag: farmaceut! Det var verkligen inte mitt drömyrke, men olika omständigheter och ett snabbt beslut ledde mig in på den banan, och det kändes helt fel redan under utbildningen och under mina första yrkesverksamma år. Det var inte jag - varken naturvetenskap eller minutiös noggrannhet - men den yrkesplattformen gav mig ändå en nisch för min framtida väg med fokus på utbildning, kommunikation och marknadsföring inom hälsobranschen.

“Journalisten” i mig har alltid gillat att skriva - och genom åren har jag redigerat ett tiotal böcker, skrivit otaliga reklamtexter och pressreleaser, privata tal och sånger. Och jag har alltid varit intresserad av det mänskliga psyket, den inre världen och personlig utveckling, och har i många fall agerat ”vardagspsykolog” för mina vänner. När mitt företag och jag själv mötte tuffa motgångar vidareutbildade jag mig inom coaching och healing. Även om jag inte bytte yrkesväg, utan valde att fortsätta under totalt 23 år att driva min kommunikationsbyrå, så berikade detta min yrkesroll. Och med facit i hand känns det ändå som om min karriärcirkel slutits på ett förutbestämt sätt.

Som riktigt liten ville jag bli mamma, prinsessa och konstnär. Några egna barn fick jag inte i detta liv, men jag känner mig ändå starkt berikad av att vara moster, faster, även gammelmoster/faster, gudmor och bonusmamma. Och jag har även blivit ”adopterad” som Bali-mamma och gudmor av några underbara varelser av yngre generationer för att ge lite trygghet i deras liv - och kallas faktiskt ibland ”Mama”! Även min tidiga prinsessdröm blev på något sätt verklighet när jag blev en ”Mandala Queen”. Och de begränsande föreställningarna om att jag inte hade tillräcklig kreativ och artistisk talang fick se sig besegrade och upplösta när jag började skapa blomstermandalas och till slut även vågade kalla mina verk för konst.

När vi börjar rannsaka vår potential för att förverkliga våra drömmar och visioner är det inte förvånande att dolda kunskaper och resurser kliver fram och gör sig påminda. Inget vi gjort i livet är någonsin bortkastat eller onödigt. Allt är kunskaper och erfarenheter som i olika kombinationer och förklädnader format oss till dem vi är och hjälper oss att ta steg framåt mot självförverkliganden vi aldrig trodde var möjliga. Det är i alla fall min erfarenhet och starka övertygelse. Och nu, genom att skriva det här inlägget, så fick jag även tillfälle att återuppväcka min negligerade jobbidentitet, som legat förträngd i många år - och mitt ego tackar för det! :-)

Vilka är dina viktigaste identiteter?

Vad betyder din jobbidentitet för dig?

Hur kan du samla och använda dina genom livet förvärvade kunskaper och erfarenheter på nya, önskade sätt?

Hur vill du att det nya året ska omfamna dig? Vad vill du göra - vem vill du vara?

Med hopp,

Agneta